Sundom

Stenåldersfynd på Öjberget

Sundoms förhistoria börjar redan på stenåldern. Det vet vi sen sommaren 2003, då resultatet av en åldersbestämning av brända ben från Öjberget blev klar. Det är fråga om det klart äldsta spåret av människor som hittats i Vasaområdet. Kol-14 analysen som gjordes på dateringslaboratoriet vid Helsingfors universitet, berättar att benen blivit brända för ca 3 800 år sedan - alltså i slutskedet av stenåldern. Även avslag av kvarts och sandsten samt brända stenar ("kokstenar") har hittats på samma plats - i ett grottliknande utrymme under ett stort flyttblock som ligger på ca 46 m höjd över havet.

Stenåldersfynd på Öjberget

För nära 4 000 år sedan var Öjberget en liten ö långt ute i västerhavet. Ön var på den tiden knappt en kilometer lång och högst en halv kilometer bred. Till närmaste fastlandsstrand i sydost vid nuvarande Laihela var det en sträcka på nära 30 km.

Förmodligen var dåtidens Öjbergsö en rik säsongfångstplats, där tidens människor kunde fiska och jaga säl. Då erbjöd grottan under flyttblocket ett gott skydd mot väder och vind. Under storstenen gav en eld värme och tillredd mat av fisk, fågel och säl. Rätt ombonat blev det om man kunde täcka öppningen med hudar upphängda på slanor. Ytterligare utgrävningar behövs för att med större säkerhet kunna beskriva den tidens liv på ön i västerhavet.

Stenmejlsel

Vid fortsatta utgrävningar i området som arrangerades av Vasa arbis våren 2005 kom ett intressant stenåldersredskap i dagen. Det var bettdelen av en stenmejsel som grävdes fram. 

soderfjarden_for_ca_3800_ar_sedan_big.jpg
Öjberget och Söderfjärden för ca 3 800 år sedan
Ur Landhöjningssimulator gjord av Vasa stadsplaneverk och Svenska yrkeshögskolan 2000.