Sundom

Jättegryta och tafone i Sundom

Jättegryta och grytnischer på Öjberget

På Öjbergets sydsluttning invid 3 kilometers skidspåret finns en djup jättegryta och kringliggande grytnischer. Platsen ligger ett stenkast från det ställe där 3 km spåret viker av från 5 km spåret.

De mjukt slipade klipporna och urholkningarna i berget på denna plats har nötts fram av snurrande grus och stenar i en istidsälv/fors och ytterligare formats av havsvågors kraft på en fornstrand.

Giants kettleUnder den senaste istiden, troligen under avsmältningsskedet för över 10 000 år sedan, satte en strid vattenström eller fors under isen stenar att snurra på denna plats. De virvlande stenarna slipade småningom en djup grop i berget = en jättegryta. En vägg i jättegrytan pressades i något skede ut av vatten eller is.

En typisk jättegryta är nästan cylinderformig och dess botten är rundad och jämnslipad. Storleken kan variera från små fördjupningar till gropar som är flera meter breda och över 10 m djupa. Förr trodde man att jättar svarvat ut grytorna i berget för att koka mat i.

En annan möjlighet är att det är en strandgryta och grytnischer som bildades när havets kraftiga bränningar slog mot dessa strandhällar för omkring 4 000 år sedan. Vid den tiden fanns ingen skyddande skärgård, så vågorna fick ordentlig kraft. Stenar och grus fungerade som ”slipmedel” på samma sätt som när jättegrytor bildas. Men om denna ”vågkraft” skulle ha skapat fördjupningarna, så borde hela sluttningen på samma höjd av Öjberget vara formade på samma sätt. Men eftersom endast en avgränsad del är slipad, så har formerna antagligen bildats i en isälv och kan möjligen ha slipats ytterligare då havsytan låg på denna nivå. Kontroll nr 6 på Öjbergets naturstig ligger på denna plats.
Matts Andersén fann denna jättegryta på Öjberget år 1984.

"Kukkosteinin" en möjlig tafone

Är Kuckosteinin en tafone? Nästan nere vid Utteröfjärden och ett stenkast från Västersvägen ligger ett stort flyttblock med en grytliknande fördjupning. Flyttblocket är högt som ett tvåvåningshus och kallas för Kuckosteinin. Hålan i stenen ligger nere vid marken på den västra väggen. Fördjupningen har en diameter på 80-90 cm och ett lika stort djup. På bilden ligger en tumstock över öppningen. Hittills har håligheten tolkats som en liten jättegryta, som i så fall skulle ha uppkommit innan flyttblocket av inlandsisen placerades i sitt nuvarande läge.

Då grytbottnen är rätt skrovlig och fördjupningen går in i den lodräta väggen kan det var fråga om en tafone, d.v.s. en förvittringsfördjupning eller en hålighet som bildas i vertikala bergväggar eller stenblock. På engelska och svenska kallas fenomenet för en tafone, som kommer från italienskans begrepp för ett urholkat block. Pluralformen på svenska är tafoni som i finskan är en tafone. I Kuckosteinin har förmodligen tafonen fått sin början i en liten spricka redan före istiden och har sedan så småningom vidgats och fördjupats genom en fortgående förvittringsprocess. Enligt en artikel i Suomen Luonto i augusti 2001 finns det omkring 300 tafoni på ett femtiotal platser i Finland, många i Lappland. Tafoni är också vanliga i medelhavsområdet.

Oberoende av vilken uppkomsthistoria Kuckosteinin har, så är det en rar klimp med en ovanlig fördjupning.