Sundom

Hyddbotten

På en ås intill Västersvägen, en halv kilometer väster om nuvarande bebyggelsen finns spår av Sundoms förhistoria. Här på Djupkärrs-backen upptäckte Karl-Erik Mitts år 1987 ett antal hyddbottnar. En av dessa hyddbottnar undersöktes vid en arkeologisk utgrävning sommaren 1989. Då frilades en husgrund med stenfot. Den nästan kvadratiska sten-foten mäter ca 5 x 5 meter. Stenfoten är delvis raserad, men norrväggen består av stenar radade på varandra till en höjd över 60 centimeter. Ingången till hyddan finns mot sydost. Vid utgrävningen påträffades mitt i husgrunden en rund eldstad med en kantring av stenar. Inne i och invid eldstaden hittades kol och brända benfragment, möjligen av säl.  
hyddbotten.jpg

En säsongboplats

Sundom bygdeförening lät sedare åldersbestämma kolfynden ur eldstaden. Resultatet från kol-14 analysen visade sig att här hade människor bott och eldat för över 2 000 år sedan. Då låg platsen på en ö i yttersta havsbandet. Troligen var det en säsongboplats för sälfångst och fiske. Men vilka var de som då före vår tideräknings början hade tagit den skyddade viken eller sundet i besittning? Hur levde de?

Med fantasins hjälp kan vi måla upp en bild av ett fångstfolk som sökte sig hit ut för att fånga säl på vårvintern. De kom från fastlandet som då låg omkring femton kilometer mot sydost. På en skyddad landtunga uppförde de okända säljägarna en eller flera hyddor. Stenar radades upp till en grundmur och sedan uppfördes en takkonstruktion som möjligen bestod av uppresta trädstammar täckta med något täckmaterial. Idag återstår bara den delvis raserade stenmuren som nu ligger på 22,5 meter över havet. Ytterligare hyddbottnar kan ha utplånats vid ett vägbygge som skar genom åsen i slutet av 1980-talet.
Här hade de suttit inne i hyddan och tillrett sitt kött över elden medan röken sökte sig ut genom en öppning i taket. I denna primitiva koja hade fångstfolket ätit och sovit under de perioder som man tillbringade härute. 

Fyndfattigt - tillsvidare

Vid fortsatta arkeologiska utgrävningar i augusti 1994 hittades invid eldstaden en nagelstor keramikskärva. Kanske hade biten spjälkt ur ett dryckeskärl av keramik? I varje fall pekar det lilla fyndet på förromersk järnålder, vilket också var resultatet av kol-14 bestämningen. Utöver keramikbiten hittades ytterligare brända sälben bredvid eldstaden.

1994 års grävningar koncentrerades till planen utanför hyddingången i söder och sydväst. Här gjordes inga fynd. Inga förväntade föremål eller kvartsavlag till skinnskrapor hittades. Fyndlösheten tydde på att inbyggarna noggrant hållit reda på sina tillhörigheter. En av deltagarna i utgrävningen konstaterade en aning uppgivet: "di kom väl från Laihela".
De två utgrävningarna ordnades av Vasa arbis och Sundom bygdeförening. Arkeolog Jan Fast handledde ett tiotal grävare under en vecka per sommar. Så långt har området varit tämligen fyndfattigt. Men kanske framtida utgrävningar kan ge mera?

Offergropar? 

Ett par hundra meter västerut från hyddbottnen längs Västersvägen finns två skålformade gropar i ett plant sandstensblock. Stenblocket med groparna ligger i vägkanten invid ett några kubikmeter stort flyttblock. Platsen har fått namnet "kattfäälin och hondfäälin" efter groparnas form och storlek som påminner om avtryck efter en kattfot och hundtass. Det förefaller klart att groparna hackats ut av människohand och arkeologer anser att det kan vara gamla offergropar. När de tillkommit och varit i användning är omöjligt att säga och om ett samband med hyddbottnen kan man bara spekulera.

Katt & hundF.jpg